Blir gråtfärdig..
Då vi insåg att det aldrig skulle funka att riva ut alla möbler och grejer i detta rum valde vi att börja sätta gips på en vägg. Nu kan vi fortfarande ha soffan härinne och Leo kan leka med sina leksaker som vanligt:-)
Men det känns så fruktansvärt jobbigt att bo under dessa förhållanden..speciellt med en 1-åring som går omkring och river i allt..åh om man kunde trolla! Fattar inte hur vi ska ro detta i land..hade jag vetat hur det är att bo i ett renoveringshus hade jag nog inte valt detta i dagsläget..vantrivs så..kan känna att gråten är påväg när man tittar sig omkring och inte trivs i sitt egna hem..
I rummet brevid vardagsrummet ligger över 50 träplankor som ska målas. Det är vårat tak:-) När och var ska vi hinna måla dessa????
Jag är HELT SÄKER på att det kommer bli mysigt NÄR det blir färdigt. Men det är ju så mycket jobb med allt. Crille stackarn jobbar ju långa arbetsdagar i veckan och känner hela tiden pressen på sig att även jobba här hemma. Men det är ju lite som ska fixas när han kommer hem, sen är det läggning för Leo, sen är det inte mycket kvar av kvällen..
Och hela tiden när man ska påbörja något så måste man gör det, och det, och det, innan..typ ringa elektrikern, byta fönster för att kunna göra klart den väggen..INGET kan gå smidigt!
Innan vi kan göra klart rummet måste vi ha en altandörr. Den visade det sig att vi kommer få vänta på..åter igen..varför ska något gå smidigt?!
Blir stressad och lite ledsen över situationen vi har satt oss i..lite svårt att backa ur nu..
HOPPAS vi blir klara med detta rum i rimlig tid..får gärna inte ta mer än tre månader. Då har jag och Leo nog hyrt in oss på nåt lyxigt hotell:-) Om jag inte hamnat på psyket innan dess (obs, skämt!)
lilla gumman jag vet hur det känns. men tänk vad lyckliga vi är som har hus och att alla är friska och har det bra som vi älskar. så brukar jag tänka och då blir man tacksam för det lilla. vet att det känns tungt nu men ta en dag i taget och tänk på när det sen är färdigt. viltigast av allt är att ni tar er tid för varanndra så klarar ni allt.
Tack Rebecca! Ja det lät kanske lite väl drastiskt av mig..att jag skulle vara helt nere! Självklart är jag glad för att vi har hus. Men ibland brister allt och man spyr galla över situationen:-)
Vet oxå precis hur det känns!!! Man tror att det ska va så kul att renovera i början, men näe...aldrig mer ett hus i renoveringsbehov! Jobbigast va våran totalrenovering av köket, tog nog ca 8 mån sammanlagt just pga att sambon gjorde så mycke själv på kvällar o helger, och jag va gravid, och så föddes sonen för tidigt,+ att sambon har barn innan att ta hand om oxå..mm mm.. Men det kan bara bli bättre, fast det är så skitjobbigt att bo i det!
Åh det var kul att höra från nån som varit i samma situation! Att jag inte är ensam med dessa känslor:-) Fasar oxå för köket..vet ej hur vi ska reda ut detta..Är ni klara med erat hus nu eller?
Näe vi é INTE klara, utvändigt har vi inte gjort nånting än så det ser för gräsligt ut men det får vänta. Vardagsrummet har vi inte heller gjort nåt åt, men där är det "bara" tapetsering och byte av golvlister och fönsterfoder o så (målning av dessa givetvis...så mycke jobb som möjligt ska det ju va ;)). Sen har vi en altan som vi skulle rivit och byggt en ny i somras men det blev inte pga brist på både ork, tid o pengar.. Toaletterna har vi inte gjort nåt åt heller. Och framtidsprojektet är att göra iordning våran totalt oinredda källare så det går att vistas där ;).. Ojojoj det va visst en del kvar att göra när man skrev det såhär...men det blundar jag för hahaha
